It’s the end of the world as we know it.
Två texter har de senaste dagarna belyst Rysslands invasion av Ukraina från ett religiöst perspektiv. Den första Russia’s war on Ukraine has some Christians wondering: Is this the end of the word? (Washington Post, 10/3-22) undersöker Sarah Pulliam Bailey de bakomliggande orsakerna till att USA:s konservativa evangelisk-kristna, och framför allt de karismatiskt-kristna* församlingarna där ett apokalyptiskt narrativ är en del av tron. Greg Laurie, en av Donald Trumps andliga rådgivare, skriver Pulliam Bailey talade till sina följare om den ”profetiska betydelsen” Rysslands invasion av Ukraina. Och Pat Robinson, grundaren av Christian Broadcasting Network, sade att Vladimir Putin var ”compelled by God”.
Stora världshändelser har, för Amerikanska evangeliskt-kristna varit bevis för att uppenbarelsebokens profetia om världens undergång är på antågande. När Sovjetunionen kollapsade 1991 framträdde Gorbatjov tack vare sitt födelsemärke, vilket fick representera ”odjurets märke”, som Antikrist. Men ett intressant skifte har skett under de trettio år som gått sedan Sovietunionens kollaps menar Pulliam Bailey och citerar Michael Brown från det kristna radioprogrammet ”The Line of Fire” vilken efter att en Ukrainsk biskop gått ut och liknat Putin vid Antikrist istället hävdade att Putin inte kan vara Antikrist ”because most of the world appears hostile to Putin while the Antichrist as described in the Bible will bring the whole world under his sway”. Genom de samlade sanktionerna mot Putin och mot Ryssland står alltså Vladimir Putin, för en del av USA:s evangeliskt-kristna, som en utsänd av Gud att kämpa mot ondskans makter.
I en understreckare, För Putin har kriget bibliska proportioner, (Svd 20/3-22) skriver Maria Engström om den ryska invasionens religiösa kopplingar. ”Vi har inlett en kamp av metafysisk snarare än fysisk betydelse”, säger den rysk-ortodoxe patriarken Kirill om invasionen av Ukraina. Efter Sovjetunionens fall, menar Engström skedde i Ryssland två parallella utvecklingar, en progressiv marknadskapitalistisk utveckling som ledde till ökad levnadsstandard men också en stor koncentration av kapital till en ett antal oligarker med koppling till det nya ledarskapet i landet; men också en kulturell rörelse präglad av drömmar om det förlorade imperiet och driven av en revanschlust med målet att ta tillbaka de delar som ”förlorats”. Genom konservativa tankesmedjor har denna bild spridits i kulturen genom böcker, film, musik och mode, säger Engström. Drömmen om den nya stormakten har en stark koppling till den ortodoxa kyrkan i Ryssland, målet är ett ”ortodoxt imperium”, där Ukraina och Belarus, två traditionellt ortodoxt kristna länder, återigen ska förenas med moder Ryssland. Denna nya ryska imperialism, menar Engström, är att den har starka apokalyptiska drag. Hon använder termen eskatologisk imperialism, alltså en imperialism som är kopplad till tanken om ”tidens slut”, då striden kommer att stå mellan det goda och det onda. Ännu ett särdrag som lyfts fram är dess arkeo-futuristiska drag, alltså att den kombinerar de förmoderna tankarna och mysticismen i den religiösa ortodoxin och kombinerar den med en fascination för högteknologi – speciellt teknologi kopplat till landets försvar. Vi har alla sett bilder på ryska ortodoxa präster som välsignar allt från maskingevär till robotsystem.
Det är dock viktigt, skriver Engström, att framhålla att det inte är den ryska kyrkan som formulerar och sprider doktrinen – även om den efter invasionen av Ukraina kommit att bli en del av propagandaapparaten. Doktrinen har istället arbetats fram i ett antal konservativa tankesmedjor med koppling till Kreml. Grunden, menar Engström, ligger inte i den kyrkliga närvaron i privat-och samhällslivet – även om den är viktig. Istället är det den ortodoxa trosbekännelsens betydelse för att legitimera staten inrikes och utrikespolitik genom att knyta den till den bibliska kampen mot Antikrist. Målet är, säger Engström, att skapa en ortodox elit som kan förstå Rysslands uppdrag att stå som motvikt, eller sköld, mot ondskans krafter i världen.
Både Putin och patriarken Kirill har dragit paralleller, skriver Engström, mellan två sköldar som ska hjälpa Ryssland förbli en stormakt och att stå mot en en en eventuell attack. Det var en Guds försyn att atombomben utvecklades i Sarovklostret – och beskriver kärnvapnen just som både en gudomlig och världslig sköld som ska bevara både Ryssland och mänskligheten.
Eskatologin är inom religionen läran om det yttersta, alltså om individens eller världens upphörande. Inom kristendomen knyts detta den yttersta dagen, då jesus kommer återkommer som domare och striden står mellan det goda och det onda, det tusenåriga riket då Jesus härskar över jorden och satan hålls fången. Inom teologin talar man om tre olika tolkningar om när detta tusenåriga rike ”äger rum”. Premillennialismen säger att det tusenåriga riket är perioden då Kristrus sitter på tronen, alltså mellan Jesu återkomst och den yttersta domen, detta förutsätter att alltså att Jesus kommer tillbaka innan [pre] det tusenåriga riket börjar. Postmillennialismen som säger att kristi återkomst och den yttersta domen är två simultana händelser som föregås av det tusenåriga riket, som utgör en period av fred och upplysning då världen är frälst. Alltså sker Jesu återkomst efter [post] det tusenåriga riket, och hans ankomst utgör slutet. Amillennialism tolkar det tusenåriga riket andligt, att det alltså är kristus andliga fridsrike, eller den kristna eran från Jesus tid fram till hans återkomst och den yttersta domen, alltså den tid vi lever i nu. Den sistnämnda, amillennialismen, är den största ”tolkningen” och omfamnas av de flesta stora denominationer av kristendom, däribland Katolicism, Lutheranism och Östlig kristendom. När de faktiska tusen åren sedan kristi födelse hade gått och inget hände så skiftade man till att betrakta de tusen åren som någonting symboliskt snarare än faktiskt, och tolkar alltså istället riket som den kristna gemenskapen i kyrkan.
Som tidigare sagts så är tanken på Jesus återkomst intimt förknippad med stridigheter, och ofta kopplade till tanken på ett stort imperiums fall. I samband med reformationen väcktes tankar om att katolska kyrkans förfall skulle markera den process som skulle leda fram till återförenandet av Israels, bland annat teologen Jonathan Edwards som kalkylerade att en ”typ av millenium” skulle infinna sig 1260 år efter år 606, det år då Rom erkändes ha universell auktoritet. 1866 kom och gick. Istället utvecklades inom den evangeliska rörelsen en serie principer för det tusenåriga rikets ankomst: 1. De tusen apokalyptiska åren har inte varit utan är i framtiden, 2. Kristus ankomst, vilken kommer att väcka de döda och döma jorden, kommer att komma ”inom mycket kortare tid än tusen år”, 3. Judarna kommer inte att konverteras förrän denna jord är mycket nära sin undergång, 4. Efter att alla judar konverterats till kristendomen så kommer det att vara ”a glorious day for the elect upon earth, and that this day shall be a very long continuance”.
Tider av oro och krig är tider då stora människor kommer att röra på sig. När Sovjetunionen föll verkade flera evangeliskt-kristna kyrkor och organisationer i Östeuropa och Ryssland med att hjälpa mängder av människor att emigrera till Israel. Bland annat hade Svenska Livets Ord hade en stor organisation som aktivt verkade för att flytta människor från Ryssland till Israel i förhoppningen att det skulle skynda på processen att ena Israel och på så sätt bidra till kristus återkomst.
Rysslands invasion av Ukraina är alltså intimt förknippad med världens undergång och det tusenåriga riket, men på två helt olika sätt. För Ryssland som ett rättfärdigande av nationens handlande som det rättas sköld i kampen mellan det goda och det onda, och för de evangeliskt-kristna i USA som en förutsättning, genom återförandet av judarna till Israel och således för kristus återkomst och för den rening som kommer att skapa Evighetens rike för de utvalda.
*Karismatisk kristendom är en avgrening från den amerikanska pingströrelsen som precis som sin föregångarenlyfter den helige andes inflytande över den troende, och tron på vardagsmirakel i den troendes liv. Den skiljer sig från från den klassiska pingströrelsen främst i att tungmålstalande inte är längre är en nödvändig del av att vara döpt in i den Helige anden, samt av ett stort fokus på ”andliga gåvor”. Rörelsen är i USA kopplad till de så kallade ”Mega Churches”.